Mitt möte med Saint IGNUcius

Jag minns tydligt mitt första möte med Saint IGNUcius. Efter lång tids förberedelse, där det både ingick att inköpa en begagnad 486:a med 16 meg interninne samt många nätter av nedladdning av mjukvara över modem från ABC-klubben, hade helgen kommit när familjen var bortrest och jag kunde ladda diskett efter diskett av Slackware 2.0. Detta var hösten 1995. Jag kunde nästan ingenting om Unix eller programmering, men hade precis inlett upplösningen av min då ganska lovande karriär som kulturskribent.

En isande kall december, men fortfarande snölös, i New York bara veckorna före y2k-buggen skulle äta sönder våra system, mötte jag Saint IGNUcius – eller Richard Martin Stallman (rms), som han ju egentligen heter – på riktigt. Vi var ett gäng som festade i en sliten källare, i något slitet kvarter på Manhattan, under en av dagarna på konferensen The Bazaar. Idag skulle man nog ha kallat det en Open Source-konferensen, men det vora antagligen anakronistiskt, och dåligt stil mot en av huvudtalarna, just Stallman.

Det är också svårt att glömma bort hans entré på konferensen. Som vanligt i stor skägg, i en fotlång kaftan och med ett gammalt winchestersminne som en gloria på huvudet. Jag minns inte vad han pratade om, men jag är ganska säker på att det handlade om att Open Source som begrepp förminskade kärnan i den rörelse han varit ledare av sedan mitten av 80-talet: rörelsen för fri mjukvara (Free Software Foundation, FSF). Jag är också tämligen säker på att han ganska hårt drev sin linje att Linux egentligen borde heta GNU/Linux, eftersom Linux ju egentligen bara utgjorde den lilla kärnan ovanpå vilket den mäktiga svit av fri programmvara som utvecklats främst och bland annat av FSF, så som gcc, emacs, textutils, reste sig. Om vi inte säger att det egentligen är GNU – menade han – kommer folk inte förstå vad det egentligen är de använder.

Själv hade jag således avslutat min journalistkariär och arbetade som programmerare och arkitekt på Dagens Nyheter. Där hade jag ganska framgångsrikt drivit igenom ökat användande av fri programvara, så som Linux, Apache, Mysql. På våren 1999 – om jag minns rätt – hade vi släppt DN.Jobb, byggd på ett perlbaserat MVC-ramverk jag designat. Dessutom hade jag skrivit på ett av FSF:s kontrakt, eftersom jag översatte textutils till svenska. Därför kände jag mig stursk nog att också prata med självaste rms. Där och då drev jag linjen att namnet inte var det viktiga, att jag inte kände någon som inte hade full koll på vad FSF, GNU och alla fria program betydde för Linux. Enad front, något sådant hasplade jag nog ur mig.

I kväll ska jag äntligen få se Stallman igen. Jag tror nog inte att jag kommer prata något med honom. Vi är, om jag fattat det rätt, över 1100 personer som kommer sitta i aulan på universitetet för att lyssna på en levande legend. Den betydelse han har haft för mjukvarubranchen går knappast att överskatta. Samtidigt känns det som han kanske ändå hade rätt. GNU, GPL, FSF är väl inte det som ses som fronten i mjukvaruutveckling i dag. Den mer affärsinriktade termer Open Source Software (OSS), är väl snarare det som fastnat i folks sinnen. Och hur många känner ens till att längst ner under Apples iOS ligger också en fri mjukvara.

Kanske var det Mysql som gick i fronten för detta, kanske hade de också mer rätt än man i dag minns det, fast från andra hållet. På den tiden var licensvillkoren för Mysql inte så öppna som somliga ville. Man kunde inte bedriva kommersiell verksamhet (because of) ovanpå Mysql utan att också betala för det. Jag minns en minst sagt het diskussion på en annan fest – en riktigt nördfest, som ägde rum bland leksakerna på F.A.O Schwartz. Mysql kärnutvecklare Monty skällde ut Bruce Perens efter noter. Hur – undrade han – ska vi kunna leva på vår mjukvara om vi inte kan ta betalt? Mot det ställde Perens den nya idéen med det mer företagsvänliga OSS (alltså fri mjukvara utan motkrav). Bara strax efter ändrade Mysql på sina licensregler. Idag finns företaget inte längre.

Vem som i historiens backspegel fått mest rätt vet jag faktiskt inte. Öppen mjukvara, som är fri att använda också i kommersiella syften utan några motkrav är en av de fundamentala drivkrafterna bakom vår moderna IT-ekonomi, utan det inget Google, inget Amazon, inget Facebook, inget Twitter, inget moln. Å andra sidan har väldigt få av produktföretagen runt fri mjukvara överlevt som självständiga företag. De har i stället slukats av giganter som Oracle, Sun (som ju sedan slukades av Oracle) och IBM.

I kväll antar jag att Stallman kommer prata om GPL 3.0 – en licens som ännu en gång försöker få ett grepp om de som använder fri mjukvara för att göra affärer, utan att själv ge (eller i varje fall tvingas ge) något tillbaka. Det känns fortfarande aktuellt, nästa lika aktuell som delar av listan på teknologier som dominerade den där konferensen för 12 år sedan: Linux, apache, Java och PHP. Och om man bara blundar och tänker att språken byter namn, men behoven de är de samma, så känns ju gåvan man fick från en av sponsorerna fortfarande aktuell: en prenumeration på Perl Journal.

About pra

Agile consultant at Crisp. Active Linux and OSS advocate and developer since 1995 and a former journalist and social scientist. Also loves to train and outdoor activities.
This entry was posted in Linux, OSS, programming, Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.