Vi gör iordning vårt fäbodkök

Vi köpte vår fäbod som den stod, med inventarier och allt. Det är ytterst praktiskt och en av poängerna för oss med en fäbod är att den (tänkte vi i varje fall) närmast är skötselfri. Ingen färg på panelen, inget vatten och avlopp, ingen el. Det var bara att flytta in. Dock: rummet som tjänade som kök var inte riktigt så där underhållsfritt.

Eva vid öppna spisen

Eva vid öppna spisen

En vanlig form av fäbod består av två rum. I det ena rummet levde man: sov och åt och arbetade. I den öppna spisen lagade man både mat och kokade mesost. I det andra rummet förvarades mjölken. Där skulle vara så svalt som möjligt, så där hade man (vanligen) inget fönster.

Just mjölkrummet tycks det vara oerhört vanligt att många gjort om till ett lite mer modernt kök, med vedspis, köksbänk och kanske både gasolspis – och -kylskåp och inte minst: ett nytt fönster har tagits upp för att släppa in lite ljus i det mörka rummet.

Gamla köket

Gamla köket

Så såg det ut i vår fäbod när vi köpte den. Men det var liksom bara halvgjort. Vedspisen fanns där, delvis inmurad i murstocken (dock i dåligt skick). En liten köksbänk med handgjort skåp under stod vid det lilla fönstret och på den en sliten gasolspis för utomhusbruk. Ett litet köksskåp satt också på en vägg och ett fällbart matbord satt längs långvägen. Ambitionen var att det skulle vara ett kök, men vi upptäckte snabbt att det inte var särskilt praktiskt. Det fällbara matbordet blev strax diskbord och vedspisen till avställningsyta. Vi konstaterade tidigt att detta är det första vi måste göra något åt.

På sätt och vis ännu mer mystiskt var att rummet såg ut som om det övergivits mitt under ett tidigare försök till iordningställande. På väggarna satt spacklade men omålade plattor. Förvisso använbart, men inte särskilt snyggt. När var vårt kök egentligen iordninggjort förra gången? Ja, när var stugan egentligen från? Varför hade de förra ägarna inte slutfört sitt arbete?

Dörren målad 1959

Dörren målad 1959

På insidan av ytterdörren till fäbdoden står årtalet 1959 ditmålad. Var denna stuga egentligen aldrig en äkta fäbod? Var den hitfraktad på 50-talet som sommarstuga? Själva stommen var vi övertygade var äldre en så, det kan även en amatör se när en tittar på trät och rötan (hur gammal ska jag så småningom ta reda på med hjälp av så kallad dentrokronologi där man via virkets årsringar tar reda på när det avverkades). Dessutom: varför bygga en traditionell fäbod med mjölkrum 20 år efter att fäbodväsendet upphört?

I midsomras när vi var i fäboden med ett par gamla vänner dök plötsligt paret vi köpt fäboden av. Jag frågade om det mystiska årtalet på dörren. Olle berättade då att det var hans far Anders som gjort i ordning fäboden då, men att det var från “åtminstonde 1800-talet” (se också artikeln Flygfoto över Stockgropen från 1912). På femtiotalet, berättade Olle vidare, bodde det under en period en skogsarbetare i stugan, som arbetade i skogen som kallas Kvarnbacken. Skogsarbetaren var emellertid periodare, och när han hade en period orkade han inte ordna ved utan eldade upp allt löst trä i stuga, till och med sängarna.

Göran och Berit hälsar på

Göran och Berit hälsar på

Anders hade klagat hos skogsbolaget och fått tillstånd att ta virke ur bolagsskogen för att göra i ordning stugan. Det förklarar årtalet på dörren. Det förklarar också allt uppsågat virke som ännu ligger i fjöset (ladan där djuren bodde på natten). Stugan är renoverad på uppsågad bolagsskog. Det känns ju extra kul. Det är också kul att veta att alla möbler är gjorda av Anders själv, en skicklig snickare.

Men varför gjorde de aldrig klar köket? I skrivande stund har vi inget svar på det. Vi kan bara spekulera. Var det tillräckligt praktiskt som det var? Eller ligger svaret i att Anders inte hann klart innan han blev för gammal och ingen hade intresse av att vara i stuga? Margaretha berättar att hon och Olle brukade vara i stugan när de precis träffats. Anders skjutsade upp dem med traktorn. Men sedan avtog intresset. Som en av fäbodgrannarna säger: “Olle ville väl mest arbeta i skogen”.

Eva kämpar mot knotten

Eva kämpar mot knotten

Vi vill ha ett mer praktisk och också snyggare kök. Men hur ska vi göra? Jag har ingen lust att bygga ett modernt IKEA-kök i den gamla fäboden. Jag vill varken förstöra känslan av allmoge och autenticitet, eller ha in material som knappt kommer ur en skog utan mer från lim och sågrester. Men hur ser ett genuint fäbodkök ut egentligen? Svårt att svara på. Öppna spisen? Gamla dalaskåp? Egentligen finns det nog inget “äkta” sätt att skapa kök i dessa byggnader. Köken i fäbodar speglar troligtvis mer tiden när stugorna gjordes om för att passa ett mer modernt sommarstugeboende.

För oss blir det ett rimligt sätt att få det att kännas unikt: ett kök inspirerat av tidiga delen av 1900-talet.

På Blocket hittar vi en handgjord köksbänk som andas 50-tal, med en välanvänd men ännu fräsch perstorpsplatta. Bänken har bra arbetshöjd, gott om lådor, och rymmer både en ny lågtrycksgasolspis, plats att arbeta och ett diskställ. Med lite ny färg blir den riktigt fin.

Vår nya köksbänk

Vår nya köksbänk

Bröstpanel i allmogestil är väldigt vanlig i hus byggda strax efter sekelskiftet, det kan vi bland annat konstatera från våra vänners hus i Hagen. En sådan vill vi ha. När vi står i bygghandeln i Borlänge hittar vi en modern form av bröstpanel: pressad av någon form av trä till redan färdiga plattor, målade och allt. Dessutom ska de limmas på plats. Plötsligt ser jag mig själv inhandla det jag just inte ville ha från IKEA.

I slutändan visar det sig att det ändå inte går att limma plattorna på våra buktiga väggar, men panelen blir fin även spikad. Den sparade oss många timmar; och det satt ju redan skivor på väggarna.

Vi vill förstås ha ett så ljust rum som möjligt, där allt ljus som det lilla fönstret släpper in får fritt spelrum att reflekteras. Vi vill samtidigt inte helt ta bort träkänslan. Taket väljer vi därför att lasera i en vit nyans som fint släpper igenom trästrukturen. Golvet behåller vi som det är. Vi behåller också ett av skåpen Anders byggde på 50-talet, både för att det är praktiskt, men också för att det är kul att behålla detaljer som speglar husets historia.

Det nya ljusa köket

Det nya ljusa köket

Över bröstpanelen väljer vi en ljust tapet, med grön blommor. I rummet står också en så kallad tarrsäng. Hittills har vi upplevt det hörnet som ytterst mörkt och oinbjudande. Vi väljer att måla väggarna kring tarrsängarna med en ljusgrön färg. Det är svårt att förstå hur lite färg kan göra sådan skillnad. Numera är detta hörn en inbjudande yta där man gärna kan lägga sig en stund och filosofera över livet eller maten.

Tarrsängarna i köket

Tarrsängarna i köket

Som tur var har vi en jordkällare inbyggd i huset, under en lucka i köksgolvet, så vi slipper ödsla plats i det lilla köket till ett gasolkylskåp.

Så nu har också vi satt vårt avtryck i detta gamla hus och givit det ytterligare artificiella årsringar.

Eva i nya köket

Eva i nya köket

Till sist gör vi iordning den gamla vedspisen, men det är en annan berättelse.

About pra

Agile consultant at Crisp. Active Linux and OSS advocate and developer since 1995 and a former journalist and social scientist. Also loves to train and outdoor activities.
This entry was posted in stockgropen, Uncategorized. Bookmark the permalink.

Comments are closed.