Olof Palmes insikt


©Peter Antman

Varför har socialdemokraterna sådana problem att få med sig de aktiva och sympatisörerna bakom sin politik? En hel rad debattörer hävdar att det beror på att socialdemokratins breda lager har en föråldrad verklighetssyn. Därför kan de exelera i ideologi.

Det främsta forumet för denna bild har varit tidskriften Tiden. Helt enhetlig är inte analysen. Den sträcker sig från tanken att ideologin inte är något problem, den kan ligga kvar i orubbat bo bara vi får en bättre förståelse av hur verkligheten ser ut (Anne-Marie Lindgren) till linjen att verkligheten sprungit ifrån idologin, att retoriken måste anpassas till verkligheten (Klas Eklund).

Det gemensamma budskapet är dock detta: bara folket kunde informeras tillräckligt väl om experternas kunskaper skulle problemen vara ur världen.

Men är det en särskilt bra analys? Nej, för troligtvis är det snarare det omvända det handlar om. Att värderingar och idéer spelat en alldeles för liten roll de senaste åren. Frågan är om hållningen inte i själva verket motverkar sitt eget syfte.

En som förstod det här var Olof Palme. Därför att kärnan i Olof Palmes förkunnelse just handlade om nödvändigheten att förena idéer och värderingar med den praktiska politiken. Han ville, som han själv uttryckte det, ge "en idépolitisk motivering för socialdemokratins existens."

Visst måste man veta hur verkligheten ser ut. Men enbart det är inte nog. Socialdemokratin har nämligen, enligt Palme, sitt djupaste motiv i viljan att förändra samhället. För att kunna göra det måste man ha någon vägledning, någon idé om varför och varthän: "i det ögonblick som vi skulle försöka fly undan utopierna, fly undan de långsiktiga målen för samhällsutvecklingen, fly undan att skapa förväntningar hos människorna. Ja, då skulle allt vittra bort, därför att vi inte längre hade, ska vi säga, den etiska drivkraften, den ideologiska drivkraften."

Men det handlar inte bara om socialdemokratins roll utan också om själva demokratin. Idéer och värderingar, menade han dessutom, är grunden till att demokratin och politiken faktiskt blir en angelägenhet för alla och inte bara för eliter och experter: "Vi behöver aldrig bli värnlösa offer för anonyma krafter. Vi behöver aldrig överlämna beslut till experter och specialister. Politiken är åtkomlig för var och en att bedöma. Ty den bestäms ytterst av värderingar och idéer." Därmed kan var och en ta ställning, även till de största och svåraste frågorna.

Politiken dör om den enbart behärskas av experter - och samhället blir stillastående. Här finns både en förklaring till det nuvarande eländet och en varning: "När vårt parti blir förstelnat, kommer vi att förlora makten. Därför att det, som vi ser det, inte är vissa människor som sitter vid makten utan en rörelse och vissa idéer."

Nu kan man säkert, och bör till och med, tvista om vilka värderingar och idéer som är de viktiga och riktiga. Också här tror jag att det finns något att hämta hos Palme.

Det centala etiska värdet hos Olof Palme var alla människors lika värde. Det var, som han såg det, demokratins innersta löfte att förverkliga detta värde. "I den lika och allmänna rösträtten är den absoluta jämlikheten realiserad", menade han redan på 50-talet. Och när människor upplever att demokratin inte lever upp till detta sitt innersta löfte kommer de "vända sig bort med ointresse".

Tyvärr är det nog just detta vi ser i dag. Inte brist på kunskap, inte verklighetssyn och information. Den kan man tala sig blå i ansiktet om - så länge den etiska drivkraften saknas.

Peter Antman