Help people & organizations thrive
Jag och Emanuel Tunbjer från We Are Movement träffades en kväll i februari för ett samtal om det Agila Manifestet som fyller 20 i år. I det här inspelade webbinariet pratar vi både om personliga reflektioner, hur vår resa i det Agila ekosystemet i Sverige har varit i både små team och stora organisationer, vad som varit bäst och värst, och vad vi ser komma som nästa uppgift att ta sig an ur ett Agilt och hållbart perspektiv. Se och lyssna på samtalet här.
Suddenly the moment came. I was working as a technology director for the Spotify mobile platform department. It was fall 2017. My new manager Tyson wanted to kick off his new leadership team and as part of that we wanted to formulate north star goals, a common practice in a purpose driven company like Spotify. I was expecting the usual stuff from a platform department, around productivity, internal customers, speed and stuff.
And then Ramon, project manager for the ongoing Google cloud migrations, says something like: Google cloud is running on green energy, could we not have a goal around that?
Is this the moment? No one speaks up. Are we ready? Could I finally find a situation where I can make an impact on an issue so important, to the world, and to me personally?
Fortsätt läsa ”Greening Spotify – my 2 years as a sponsor of climate neutral goal at Spotify”I’m leaving the band, I’m going solo.
Thanks for these 6 years Spotify,
lots of fun, lots of hard work, so many lovely people,
so much done and so much learned.
Here’s some of the most important stuff I did,
and learned on this tour,
which I will bring with me on my new tour,
as a contractor, trainer and author.
I joined as an agile coach,
but ended up driving coaches out of the teams,
and managers into the teams: scrum master as manager,
the missing piece in the Spotify model (never but a dream anyway).
Tidigare publicerad i Utemagasinet 06.2014 under rubriken Det vackraste i Padjelanta.
Jag vet närmast exakt plats och tidpunkt när vi bestämde oss för att vi måste prova att vandra i Padjelanta. Vi satt runt ett fullsatt bord i en av stugorna i Singi. I rummet surrade det av liv och stugvärden hade just varit inne och berättat att vi nog måste lägga fram madrasser på golven. Kanske suckade någon litet, kanske var det en av oss. Visst är det fantastiskt med den sociala samvaron och energin i en fullsatt stuga. Det är något vi uppskattar, men samtidigt vandrar vi ju också i fjällen för att finna enskildheten. Inte stångas med andra i överfulla stugor. Inte gå i samlad trupp på leden. Inte jaga till nästa stuga för att paxa bästa rummet eller sängen.
Reseberättelse och guide till Sveriges södraste skidparadis Gyllbergen. Läs mer på utsidan.se
Sitter i bilen på vägen till landet och lyssnar på ett långt, och på många sätt intressant, inslag om historien bakom det unika svenska experimentet friskolor. Vi visste inte vad detta skulle leda till, uppfattar jag det genomgående budskapet som. Vi drevs av goda (eller ideologiska) ambitioner, och debatten om detta var liten. Jag kan inte hålla med.
Stödet för den så kallade valfrihet var massivt i den svenska opinionsjournalistiken och även bland en hel del namnkunniga akademiker, för att bara ta ett par exempel i högen stod både Göran Rosenberg och Bo Rothstein på barrikaderna för mer valfrihet.
Däremot var ointresset ganska stort för hur mekanikerna (läs skolpengen) faktiskt fungerade. Men kunskapen fanns, bland annat bidrog jag själv med den. Våren 1994, eller om det var hösten 1993, kuskande jag runt mellan skolor i Sverige. Jag intervjuade rektorer och lärare och försökte läsa varenda rapport om utvecklingen i skolan. Det jag hittade var ganska förfärande redan då, med bara kanske 30% av kommunerna med skolpeng, och inte mer än någon procent elever i friskolor.
Fortsätt läsa ”Kunskapen fanns visst vad skolpeng och friskolor skulle leda till”Sent ska syndaren vakna, skriver Karin Bojs om DN:s klimatupplaga och sin egen bittra kamp på DN för att få gehör för hur allvarlig klimatkrisen är. Men för att travestera Karin: Greta var fyra år, och Karin Bojs hade arbetat på DN i tio år när jag kände mig tvungen att skriva till henne om hennes sätt att skriva om klimatet. Idag är det 13 år sedan, och i backspegeln tycker jag nog Karin Bojs förskönar sin egen roll, för hon står väl ändå för vad hon själv har skrivit även om “chefer på redaktionen har skrattat överseende”.
Hösten 2007 rapporterar Karin Bojs om Klimat- och sårbarhetsutredningen, som bland annat varnar för sju grader varmare på vintern i Norrland och ökade skyfall och mer översvämningar. Jag skriver aldrig till journalister, vare sig när jag tycker de gjort något bra, eller något tveksamt. Men denna gång kunde jag inte hålla mig. Den lite raljanta tonen, som bland annat deklarerade att “flera branscher är rena vinnare” gjorde mig riktigt upprörd. Så här skrev jag:
En längre version om stugorna i Padjelanta från stugvärdsföreningens bok Fjällstugornas historia. Läs mer på Utsidan.se
Under flera månader har antman.se och stockgropen.se legat nere. När jag började intressera mig för internet och Linux 1995 gick jag med i abc-klubben och har allt sedan dess haft det som mitt hem på internet. Dock var det länge sedan jag var aktiv, och plötsligt hösten 2019 sa klubben upp sin lokal och lade ner all verksamhet som handlar om att ha dynamiska websiter. Tyvärr försvann därmed allt mitt gamla innehåll. Det kommer jag nu så sakta och mödosamt bygga upp igen.
Muddus är Sveriges största nationalpark som skyddar skog. Muddus är en del av Laponia och är därmed också ett världsarv – som inte enbart skyddar urskog men också en miljö starkt kopplad till ett urfolk, samerna. Nästan hälften av Muddus består av myr.
Läs mer på utsidan.
