I den under vårvintern 1995 timade säkerhetspolitiska debatten blev Sveriges nya otydliga utrikespolitiska linje tydlig. Bortom debatten om det lilla pälsdjuret syntes en gummiparagraf.
Fram till 1992 hade Sverige, trots vissa inrikespolitiska kontroverser, en klar utrikespolitisk linje: aliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Kort och koncist och tämligen lätta att tolka. Den gick dessutom utmärkt att förena med en oberoende och inte sällan starkt kritisk röst i internationella sammanhang. Den uteslöt med andra ord inte engagemang.
1992 formulerades den svenska linjen om - under skenbar enighet? Nu mer heter det att Sverige ska vara aliansfritt i fred för att kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde.
Av debatten framgick att utbytet av "syftande" till "kunna" i formuleringen har öppnat nya tolkningsmöjligheter - om vilka dagens utrikespolitiska motsättningar utspelar sig.
Genom att smuggla in ordet kunna i stället för syftar öppnar moderaterna nämligen plötsligt för möjligheten att Sverige inte kommer agera neutralt i händelse av krig i exemelvis Baltikum. Vilket blev tydligt i det krigsspel där Bildt till allas överraskning (?) bröt neutraliteten för att understödja Baltikum. Finslandsfiaskot 1939-40 - i moderata ögon - ska inte upprepas, nästa gång det blir krig på andra sidan Östersjön ska svenska pojkar dit med dragna AK5:or.
Socialdemokratin är dragen vid näsan. Det klargjordes.
Kvar i skuggan ligger emellertid den andra omformuleringen - om den råder tystnad. Ändå är den, så vitt jag kan bedöma, minst lika omvälvande. Ty vilken omfattning har den nya formuleringen egentligen?
Förr skulle vi vara neutrala, kort och gott. Oberoende av var det krigades någon stans. Numer ska vi vara "neutralt i händelse av krig i vårt närområde". Se där, ytterligare en gummiformulering.
Möjligen kan man tolka detta på två sätt.
Antingen att den gamla formuleringen fortfarande gäller, utanför vårt närområde. Där är syftet med aliansfrihet fortfarande bestämd neutralitet.
Eller så innebär det att vi inte alls har några ambitioner att vara neutrala om krig bryter ut bortom vårt närområde. Det är väl egentligen den troligaste tolkningen.
Innebörden är förfärande och torde inte ha något som helst stöd hos befolkningen. Den innebär nämligen att vi inte behöver vara aliansfria i fred så länge den militära alliansen inte hotar vår option på neutralitet i närområdet. Sverige skulle således kunna delta i krig i Afrika, Asien och Latinamerika utan att det bryter mot den deklarerade utrikespolitiska linjen.
Är det så vi ska tolka det? Tänker Sverige dra ut i krig i fjärran länder om exempelvis EU kräver det? Ska min son när han kommer upp i tjugoårsålder kanske tvingas döda arfrikaner, asiater och latinamerikaner?
De nya formuleringarna öppnar för den möjligheten. Vad säger våra politiker?
Tidigare opublicerad.
De galna åren - PALMES ARV - OCH HATET ©Peter Antman