Hur ska den som vill hålla sin skog i kontinuerligt skogligt skick utan att låta den utvecklas till ren naturskog egentligen göra? Den frågan är idag ytterst svår att få besvarad.Som jag skriver om i ett annat inlägg är forskningen om hyggesfritt långt ifrån enig. Kan man bara göra det i redan skiktad skog? Funderar det bara med gran? Hur bör man göra uttagen? Måldiameterhuggning, individuella trädval eller urval i trädgrupper? Hur ofta? Och inte minst: hur mycket? Bör de stående volymerna efter uttag vara höga eller låga? Och hur gör en med återväxten? Naturligt? Plantering? Markberedning?
En kunde hoppas att det fanns både kurser och praktiskt litteratur som kunde hjälpa en på traven.
I någon mån finns det det, men den är långt ifrån komplett.
Blädning
För den som vill lita på svensk forskning (och därmed på den svenska skogsindustrin) kan en vända sig till Skogsstyrelsen. Del 11 i skogskötselserien handlar om Blädning, och innehåller mycket matnyttigt om hyggesfritt skogsbruk.
Men det finns ytterst få praktiska instruktioner och på många sätt måste man betrakta det som en skrift som är emot kontinuitetsskogsbruk. Budskapet är att det bara finns ytterst små arealer i Sverige där detta är möjligt och lämpligt (0,6 miljoner hektar eller något mer), det är förenat med högre risk och mindre ekonomiskt utkomst än trakthyggesbruk (något särskilt modern finsk skogsforskning betvivlat). Om skog som en gång hanterats för trakthyggesbruk skriver de:
Att byta från trakthyggesbruk till blädningsbruk är däremot en mycket svår och utdragen process och måste nog betraktas som i praktiken omöjlig.
Vill man således bedriva hyggesfritt utanför den lilla yta Skogsstyrelsen identifierat kan man idag (tyvärr) inte räkna med någon större hjälp.
I PM:er Omföring av enskiktad granskog till flerskiktad granskog (2010) kan man emellertid få vissa tips om hur man kan ställa om granskog till hyggesfritt: ta upp permanenta stickvägar, rikta in sig på de grövsta träden, underhåll och förstärk spridning i diameter, var försiktig med risken för stormfällning och ta inte ut mer än 30% av stående volym. Rekommenderat interval är 5 – 30 år. En annan metod som beskrivs är att i små kontinuerliga steg ta upp en lucka som man utvidgar i takt med återväxt.
Också instruktionen till personal inom Skogsstyrelsen, ”Kunskapssammanställning och bedömningsgrunder för hyggesfritt skogsbruk” (2012), innehåller bra bedömningsgrunder, och en fördjupad förklaring hur skogslagen kan och bör tolkas för hyggesfritt skogsbruk.
Vid uttag som hamnar under den så kallade §5-kurvan gäller lagen: krav om avverkning och återplantering.
Uttaget som leder till att virkesförrådet hamnar mellan §5 och §10 kurvan kan vara tillåtet för hyggesfritt under vissa omständigheter:
Hyggesfritt skogsbruk kan i vissa fall utföras så att avverkningsformen bör bedömas som en successiv utglesning. Kriterierna och förutsättningen att marken ska vara lämpad för naturlig föryngring är desamma vid hyggesfritt skogsbruk som för trakthyggesbruket.
Uttag som hamnar över §10-kurvan tolkas principiellt som gallring. Eftersom denna kurva är baserad på medelhöjd innebär det ofta att ganska omfattande höggallring kan göras utan att man hamnar under kurvan. Dock kan sådana uttag ändå vara otillåtna, ”t ex om det skapas luckighet eller orsakar omfattande skador.
Uttag som hamnar under §10-kurvan kan dock också vara tillåta om de kan bedömas ”främjar skogens utveckling”:
Samtidigt fordrar egenskaper som luckighet och skador samt andra speciella egenskaper som t.ex. skiktning, olikåldrighet, förekomst av utvecklingsbara stammar i de olika skikten mm ytterligare bedömning för att avgöra om avverkningen främjar skogens utveckling.
I en av slutrapporterna från det stora projekt om kontinuitetsskogsbruk som pågick under första halvan av 2000-talet sammanfattar man ett kunskapsläge som till stora delar än gäller inom det officiella skogssverige:
Det är uppenbart att det saknas kunskap om hur hyggesfritt skogsbruk påverkar olika naturvärden, sociala värden och andra värden. Inom projektet har ett antal försöksytor anlagts och förhoppningen är att dessa kan ge ny kunskap om dessa frågor. Inväxningen och den långsiktiga produktionen är också områden, där det behövs mer kunskap. Mer kunskap behövs för att t ex arbeta fram metoder för hur man gynnar föryngringen/tillväxt av de mer ljuskrävande trädslagen. Även när det gäller anpassningar inom trakthyggesbruket finns det lite forskning än så länge, som kan visa olika artgruppers fortlevnad i kantzoner, på evighetsträd och i lämnade trädgrupper. I väntan på dessa resultat finns ändå möjligheten att på begränsade arealer med rätt förutsättningar använda hyggesfritt skogsbruk.
I väntan på att dessa nya resultat sammanställs i användbara och tydliga (och inte uppenbart exotiska och starkt avgränsande förslag) får vi söka oss utanför Skogsstyrelsens för att finna vägledning.
Naturkultur
Den mest kända (och populära) alternativa praktiska metoden är Naturkultur, utvecklat av Mats Hagner. Naturkultur är en princip och metod som går ut på att maximera nuvärdet (på nyttigheter eller virke) i varje punkt i skogen genom befriande gallring och berikande plantering.
Naturkultur är, så vitt jag kan bedöma, den enda alternativ brukningsmetod som har en någorlunda fungerande infrastruktur runt sig: Hagner håller på att skriva en ambitiös läro- och instruktionsbok, det finns certifiering i trädmärkning och i naturkultur i allmänhet, och ett flertal aktörer som kan hjälpa till professionellt med skogliga insatser utifrån naturkulturperspektiv.
Jag har själv inspirerats mycket av Naturkultur och gått kurs hos bröderna Uhlås. Det är dock bra att vara medveten om att Naturkultur är omstritt. Jag kan heller inte se att moderna forskning direkt stödjer metoden. Tiden får utvisa det.
För egen del har jag märkt att den är svårtillämpad i min grandominerade skog. Diagrammen för att ta ut radien av en trädgrupp är baserad på forskning på tall, så är också det viktiga frihetstalet som avgör om tillväxtresurserna utnyttjas optimalt. För att bedöma om ett träd är moget för avverkning används mogenhetsdiameter, men så vitt jag kan se, måste mjukvara utvecklad av Hagner användas för detta. Värdet av berikande plantering verkar det också råda stor tveksamhet till i den vetenskapliga litteraturen. Sammantaget har detta gjort mig tveksam till att följa Naturkultur ”by-the-book”.
Naturnära skogsbruk
En viktig bok i sammanhanget är Skogspraktikan – varför vi bör gå över till naturnära skogsbruk av Martin Jentzen, Erik Kullgren och Eva-Lotta Hultén. Den är inte en handbok utan går mer ut på att förklara varför kontinuitetsskogsbruk är både viktigt och ekonomiskt rationellt.
I den finns också råd och tips på övergripande nivå som kan hjälpa till att hitta just din metod. En viktigt lärdom jag bär med mig från boken är att en orörd skog är alltid den som har högst tillväxt eller biomassa. Skogen självt – om man får uttrycka det så – är bäst på att optimera tillgängliga resurser. Ett tips är att det är alltid bättre att vänta om man är osäker.
Det finns dock utmärkta och detaljerade guider för hur man kan arbeta med höggallring och ”Continuous Cover Forestry” från engelska skogsmyndigheten, som ger verktyg för att underhålla eller ställa om till en j-kurvepräglad diameterfördelning av skogen. Det enda dilemmat är att dimensioner och avstånd är beräknade utifrån engelska omständigheter. Det gör att instruktionerna måste omsättas till Svenska omständigheter utifrån andra data om lämpliga beståndsvolymer, trädavstånd och måldiametrar.
Höggallring
I Managing Continuous Cover Forests ges konkreta tips om hyggesfritt skogsbruk och Thinning Practice A Silvicultural Guide går igenom principer för gallring, vilket inkluderar att skapa och underhålla komplext formade bestånd.
I dagens trakthyggesbruk tillämpas också metoder som kan vara användbara och tjäna som kunskapsunderlag för ett mer naturnära skogsbruk, nämligen beståndsförnyelse genom fröträd. Den fina och seriösa boken Skogsskötsel – alternativ av Gotthard Sennblad går noggrant igenom dessa sätt att få naturlig inväxt.
Naturlig föryngring
I skogsskötselserien del 4, Naturlig föryngring av tall och gran finns också matnyttig information. Ur naturskogsperspektiv ger de dock ganska beska besked för hantering av gran på frisk blåbärsmark (vår vanligaste ståndort): markberedning är enligt både denna skrift och Sennblad nödvändig för att få bra inväxt på dessa marker. Förutom att det betyder onödig störning av vegetationen innebär det också stor för skador på befintliga träd och därmed ökad risk för bland annat rotröta.