I Stockgropens Fäbodskog strävar vi efter att skogen alltid ska upplevas som och vara skog. Det ska kontinuerligt finnas skog överallt, i olika storlekar och åldrar. Vi människor ska kunna njuta skogliga värden. Djur, insekter, lavar och svampar ska kunna leva och frodas över tid. Samtidigt vill vi vårda värdet av det växande virket och genom varsamma uttag bidra med äkta ekologiskt trä.
I Sverige har det dominerande sättet att bruka skog allt sedan 1948 varit så kallat trakthyggesbruk, det vill säga avverkning genom att hugga ner all skog (ibland med några få kvarstående fröträd). Det är ett skogsbruk modellerat efter industriellt jordbruk. Normalt innebär det maskinell avverkning med skördare som även när det sköts väl lämnar kraftiga avtryck i naturen. Det gamla svampstället, din skuggade stig, fågelns träddungar – allt försvinner. För att skapa åkrar med likåldriga träd markbereds – det vill säga: skogsmarken harvas – och planteras. Koldioxidutsläppen som äger rum vid kalhygge tar 20 – 30 år att kompensera. För att gynna tillväxt dikas det och gödslas. Vi röjning tas alternativa trädslag bort och det röjda slyt lämnas kvar, vilket gör skogen svårframkomlig för svamp- och bärplockare. Genom gallring underifrån skapas likformiga pelarsalar.
Det senaste decenniet har en lång rad åtgärder för att förbättra både social- och miljöhänsyn tagits. Evighetsträd ska lämnas, känsliga partier lämnas orörda och stigar och kulturlämningar markeras. Ibland blir det ganska fint, ofta ser man bara en skabbig glänta som snart blåser omkull och en drös med högstubbar förfular naturupplevelsen.
Global har möjimärkningen FSC (Forest Stewardship Council) varit betydelsefullt för att minska rovdrift på och kalhuggning av våra skogar. FCS anpassas emellertid till lokalt förhandlade regler, och i Sverige innebär detta fortsatt kalhuggning. För den ekologiskt medvetne är det således ytterst tveksamt om valet av Svenskt trä med FSC-märkning verkligen är en ekologiskt handling.
Det finns en gryende rörelse för kontinuitets- eller hyggesfritt brukande av skogen i Sverige. Skogsstyrelsen och skogsforskningen har under det senaste decenniet genomför ett flertal initiativ inom området. Samtidigt har budskapet varit tämligen entonigt fram till nyligen: hyggesfritt skogsbruk kan bara bedrivas effektivt på en mycket lite andel av Sveriges skogsmark och det är en brukningsmetod som ger betydligt (20 – 30%) mindre avkastning än trakthyggesbruk och därmed också lägre markvärden. Det finns heller ytterst lite av praktiskt råd och instruktioner för hur man bäst bedriver eller ställer om till kontinuitetsskogsbruk.
I övriga Europa har dock allt fler länder ställt om eller uppmuntrar omställning till hyggesfritt skogsbruk. I England publicerar deras motsvarighet till Skogsstyrelsen instruktioner och material för att hjälpa med omställning till hyggesfritt. I Finland finns omfattande forskning som i stället visar att kontinuitetsskogsbruk i själva verket är lönsammare (åtminstone om man ställer högre krav på räntabilitet än någon procent) än trakthyggesbruk. I Sverige har vi hittills enbart Mats Hagners omdiskuterade metod Naturkultur, som vi kan luta oss mot för praktiska åtgärder i skogen.
I Stockgropen Fäbodskog kommer vi fokusera på att utifrån modern forskning arbeta med dimensions- och luckhuggning och naturlig föryngring. Vi har inspirerats starkt av Naturkultur, men har funnit det svårt att hitta belägg för metoden i modern forskning om gran. Just nu har vi ingen ensartad tallmark, men vi kommer prova att driva upp tall från befintliga frötallar i mindre luckor, som efterliknar vindfållor. Vi kommer också att metodisk ställa om delar av skogen som är väl åldershomogen, trots att vi vet att det kommer ta längre än vi har kvar på jorden.
Någon måste dock ta de första stegen mot ett hållbarare sätt att bruka skogen.