Stoppa bandet. Mitt namn är Peter Antman, utvecklingschef Polopoly, Atex. Det här är Agil Poesi, en Ignite om hur vi, som Sisofys släpar sin sten, varje dag håller emot. Emot. -- Stoppa bandet! En och en halv miljoner rader kod. Nästan stort som en stad. Varje dag anländer en ny busslast kod, som ska integreras, bidra, försonas, utan uppbrott. Med avbrott? -- Vem stoppar bandet? Vi gör bara något när någon drar. En sak i taget, tillsammans arbetar vi. VI. Saker flyter förbi. Tills något går fel. Då -- stoppar vi bandet, Redan för 100 år sedan uppfann Mr. Toyoda maskinen som stoppade sig själv om en tråd gick av. Hur svårt, dyrt, att först i efterhand upptäcka detta fel. Bygg kvaliteten in. Automatisk. -- Stoppa bandet, det är inte så lätt alla gånger. När det inte görs automatiskt. Bygget sker inte när du skriver din kod, testerna, körs senare. Då stoppas inte bandet. Automatiskt. -- Stoppa bandet. Vi vet alla, har sett det, gjort det, den röda lavalampan, de röda jenkinsbollar, som ska få oss att sluta, ta tag i saken, laga. Men om det inte sker automatiskt? Hur -- stoppa bandet? Våra attityder. Vår kultur. Våra normer. Cyklarna förmultnar på stan. Stjäl sadeln den som är utan skuld. Stålet faller organiskt ihop. Den första stölden, ouppmärksammad. -- Broken Windows, det döpte Wilson och Kelling sin sociologiska teori om detta till. Den första stenen prövar normen, en tid, utan åtgärd, bekräftar misstanken, här finns inga normer. Ingen -- stoppar bandet. I New York prövades denna teori. Med framgång, sägs det. Fighting crime by picking litter: visa att någon bryr sig. Inte utan att det var kontroversiellt, men alla vi som utvecklar mjukvara vet. Det ÄR sant. -- Att Stoppa bandet måste göras manuellt varje dag. Det röda ljuset, är som det första trasiga fönstret, som den stulna sadeln, en prövning av normen, ett prov, om någon -- stoppar bandet, på riktigt. Se bara på kurvan över buggar. Skuldberget som byggs. Man rensar, söker den gröna lampan. Men för att berget ska bli en kust, måste -- linan stoppas. Låt mig tala lite om vår miljö, hur vi gjorde detta. Det enkla exemplet är alltid enkelt. Men, 1.5 miljon rader kod, 9000 tester, olika konfigurationer, uppgradering, så många permutationer -- att stoppa bandet för. Varje dag rullar 100 000 testfall, ibland mullrar testmaskineriet extra högt 600, jag lovar, 6 hundra tusen tester -- att stoppa bandet för. Det kräver hjälp och stöd. Verktyg och kultur. Inga trasiga fönster får lämnas. Ty sisyfos sten, den rullar ner. H E L A tiden måste bandet stoppas. -- All trasiga fönster behöver hittas. Vi måste hitta nålen i höstacken. Allt måste testas. I sådan utsträckning att själva testandet blir en produkt i sig. För att -- stoppa bandet måste vi återskapa Mr. Toyodas vävmaskin runt vår kod. Inte en bugg får slinka ut, det måste vara den orealistiska filosofin. Just så här -- kan den formuleras: Vi tillverkar felfri kod. Vi testar för att nå dit. Om ett test failar lagar vi felet. En bug är bara ett oskrivet test som failade. Fix Next Sprint. -- Sådan är vår stop the line sång I keep a close watch on these tests of mine I keep my Jenkins open all the time I see a defect coming down the line Becuse you're mine, I stop the line -- Så mycket att göra, så lite tid. Mera verktyg, bättre miljöer. Drömmen: att maskinen stoppar, diekt tråden går av. Medan vi drömmer -- stoppar vi linan. Sisyfos släpar stenen vidare, varje minut, varje timme, varje dag. Bara så kan vi laga våra fönster och kanske, kanske, leva det existentiella credot: Stop The Line.
Från 04/23/2012
