Blog

Projekt 0.5 ton om året – så kan vi lösa klimatkrisen

Vår koldioxidbugdet är snart slut. Vi hade val i år (2018). Nästa val äger rum 2022. Valet efter det är 2026. Då är vår budget slut om vi inte drastiskt minskar våra koldioxidutsläpp. Det är det den dåliga nyheten. Den bra är att det finns massor vi kan göra. Det kräver dock att vi i 25 år i rad minskar våra avtryck med 0.5 ton koldioxid per år per svensk. Det är möjligt, men bråttom.

Jag trodde aldrig jag skulle yttra något dylikt, men jag tror Johan Rockström och de andra som tillsammans med honom i DN för att par veckor sedan sa: läget är så allvarligt vad gäller klimatet att det kräver nationell samling, eller som Rafael Jensen skrev samtidigt: välfärdsstaten måste transformeras till klimatstaten. Det finns helt enkelt inte en chans att vi kommer klara detta om vi bara litar på individers val (moral och preferenser) och fria marknadens spel (vinst och konkurrens).

I boken The Great Leveler skildrar Walter Scheidel pessimistiskt hur jämlikhet aldrig åstadkommits genom gradvisa fredliga reformer. Det har alltid krävts krig och katastrofer för att grundligt förändra samhället i en riktning som inte bara är lönsam för en liten elit. Detsamma gäller klimatet. Vi kommer aldrig lösa klimatfrågan om inte alla är med, om inte, alla bär bördorna som denna massiva omställning kommer kräva, men också vinsterna det kommer ge. 

Vi är i krig, eller borde vara. Mot koldioxidutsläppen. Nu krävs mobilisering av alla och allt. Hur lång tid har vi på oss? Vad kan vi göra? Vi är långt förbi läget där gradvisa små förändringar är tillräckliga. 

I stället måste vi tillämpa en maximalistiskt strategy där vi provar så många saker som möjligt parallellt. Det duger inte att sponsra elcyklar i stället för, säg, aggressiva omställningsbidrag för att stödja transporter på landsbygden. Vi måste göra allt. Samtidigt. Vi kan inte politiskt gräla om detaljerna. Vi måste säga ja till allt. Förmodligen är det bara möjligt genom bred klimatpolitisk samling, från Vänsterpartiet till Centerpartiet, hur osannolikt det ändå låter.

Fortsätt läsa ”Projekt 0.5 ton om året – så kan vi lösa klimatkrisen”

Tillsammans – så river programmerarna företagspyramiderna

I år hade jag äran att i anslutning till Agila Sverige (2015) släppa Riv pyramiderna igen som riktig bok med den mycket bättre titeln Tillsammans – så skapar du flyt och egenmakt med agile och lean (tack till Joakim Holm för att du övertalade mig att negativa titlar är dåliga).  Den hemliga undertiteln tycker jag dock är “så river programmerarna företagspyramiderna”. Läs mer på Crisps blog.

Tillsammans

Growing up with Agile – Minimum Viable Bureaucracy at Spotify

The Spotify ‘model’ was presented in 2012 and has stired a lot of interest in the agile community and the software industry in general. In May I was asked to talk about this a the Bay Area Agile Leadership Network meetup in San Francisco (where I at that time was working as an agile coach at the Spotify office): Since 2012 Spotify has continued to grow hectically. How has agile evolved at Spotify since then? Going back in time, and following the latest structural changes makes it clear that the model was never the primary mover: instead a number of core principles and ambitions has worked as constraints on how to grow the most suitable organization for the task, with small enough structure to help but not be in the way: you could call it Minimum Viable Bureaucracy.

You can find the slides at Crisp.se.

Better meetings with the Core Protocols

Good meetings is very much about achieving deep collaboration. But collaboration is often hard. We go into meetings with different modes, intentions, and expectations. How can we make meetings both more fun and energetic? Surprisingly enough: maybe by being more formalized. Core Protocols Stack helps shaping better meetings. Here’s a workshop you can use to introduce Core Protocols to a team.

You can read more about it in this Crisp.se blogpost and get access to the presentation here.

Hyggesfritt lönsammare enligt examensarbete

Hyggesfritt är lönsammare än kalhyggen enligt ett modernt examensarbete från Sveriges Lantbruksuniversitet.\r\n\r\nI Daniel Udds och Johan Rowells ”Ekonomisk jämförelse mellan trakthyggesbruk och Kontinuitetskogsbruk” jämför de ekonomisk lönsamhet mellan trakthyggesbruk och hyggesfritt utifrån den så kallade nuvärdesmodellen, som normalt används när man beräknar lönsamhet i brukande av skog, samt nettoavkastning. Med nuvärdesmodellen räknar man vad alla framtida nyttor är värda idag givet en viss räntenivå.

Stockgropens fäbodskog

Författarna ha strävat efter att integrera modern finsk forskning som pekat på ”att kontinuitetskogsbruket har högre ekonomisk lönsamhet” med data från Sverige. Fortsätt läsa ”Hyggesfritt lönsammare enligt examensarbete”

Plockhugger två granar

Vi plockhugger våra två första granar efter måldiameter. Kvar står skogen.

Så var det äntligen dags att göra det första lilla uttaget ur skogen, med betoning på ”lilla”.

Solen går ner över fäboden

Under nyårshelgen var vi och hälsade på hos vänner i Hagen, Dala-Floda. Eftersom jag ska vara bortrest resten av vintern var det enda chansen att hinna med lite arbete i skogen. Fortsätt läsa ”Plockhugger två granar”

Tall i Hagen

Vi precisionsfäller en tall i Hagen, Dala-Floda.

Ett skogsbruk som vill sätta så lite avtryck som möjligt måste nästan drivas motormanuellt, det vill säga med motorsåg.

Peter precisionsfäller en tall

För att bli duktigare på det tog jag AB-kort för Säker skog i höstas. På kursen för att ta kortet lär man sig moderna sätt att fälla träd, med särskilt fokus på precisionsfällning med hjälp av precisa riktskärs, ”gångjärn” och säkert hörn. Fortsätt läsa ”Tall i Hagen”

Stockgropslåt’n

Plötsligt klev en spelman in genom dörren.

Som vi gjort de senaste tolv tretton år sedan firade vi nyår hos våra vänner Göran och Berit i Hagen i Dala-Floda. Grannbyn till Dala-Floda är Mockfjärd. Vår fäbod Stockgropen har allt sedan 1600-talet varit knuten till gårdar ljust i Mockfjärd. Granne till Göran och Berit bor Peter, som kommer från just Mockfjärd.

Rätt som det är knackar det på dörren på eftermiddagen på nyårsafton.

Peter spelar Stockgropslåt'n

Peter spelar Stockgropslåt’n

– Jag har hört att ni har främmande från Stöckgropa, säger Peter när han kliver över tröskeln, med fiolen i handen.

Fortsätt läsa ”Stockgropslåt’n”

Skogsbruk anpassat till klimatförändringarna

Vad innebär egentligen klimatförändringarna för det moderna skogsbruket? Hur hanterar vi de långsiktiga risker förenat med en varmare värd där ett  minst 100-årigt perspektiv måste anslås för skogars utveckling?

Skogliga praktiker

I en review -”Suitability of close-to-nature silviculture for adapting temperate European forests to climate change” (2014) – med stort anslag har forskare från en rad av mellaneuropas länder samlats för att göra en sammanställning över vilka principer ett adaptivt skogsbruk måste följa och hur kontinuitetsskogsbruk i praktiken lever upp till dessa principer. Fortsätt läsa ”Skogsbruk anpassat till klimatförändringarna”

Inväxt i södra Finland

Kalle Eerikäinens, Sauli Valkonens and Timo Saksas artikel ”Ingrowth, survival and height growth of small trees in uneven-aged Picea abies stands in southern Finland” (2014) behandlar 16 försök med plockhuggning i södra Finndland (breddgrad 61 och uppåt) och undersöker inväxt, höjdtillväxt och mortalitet i stånd präglade av tämligen hög grundyta. Undersökningens huvudsyfte var att skapa underlag för framtida modeller. Slutsatsen är att ytterligare arbete med detta krävs för att få fram empiriskt grundade och säkra modeller för inväxt.

Bestånd i Södra Finland

Slutsats: det finns i dag ännu inga fullt fungerande modeller för simulering av kontinuitetsskogsbruk på våra breddgrader. Fortsätt läsa ”Inväxt i södra Finland”